helenamagnusson

Helgen med mitt hjärta

Nu, äntligen, är min lilla svarta här hos mig. Min fina Jagger, han som betyder mest. 

Har varit ledig hela helgen, men lördagen bjöd ändå inte på någon sovmorgon då jag skulle möta upp mamma i Dorotea kl 10 på förmiddagen för att hämta Jagger. Fick med mig Fanny som sällskap och vi lämnade Lycksele runt halv 9. Det var underbart att både få träffa mamma och hundarna igen. Ville dock gärna ta med mig Benelli också, min lilla bäbis. Resten av dagen gick åt till ärenden på stan, promenad med Fanny och Olle och att slappa framför tv´n. Fanny grillade älgkött till middag, så lite bortskämd har jag allt blivit. 

Idag söndag har Jagger fått hälsa på några av hundarna här, vilket har gått jättebra. Inget slagsmål alltså :) Han tyckte att unghundarna var lite jobbiga och sa ifrån någon gång, men annars ingenting. Dock blev han rätt stressad av hela stämningen i rastgården, pga alla de andra hundarna som inte fick komma ut. De var såklart ivriga och nyfikna de med när det kommit en helt ny okänd hund in i deras revir. Jagger var lugn hela tiden, men började dregla otroligt mycket efter en stund. Hjärnan fick jobba en hel del, så vi gick till skogs efter lunch och sprang av oss spänningen :) Nu ligger han här bredvid mig i soffan och sover. Han har till och med myst ner sig under filten helt själv! Älskade skrutt.

Ikväll får vi gäster som ska ha middag och sova över, och imorgon köra en tur med hundarna. Ska bli lite spännande och se hur jag klarar av att ta hand om övernattande gäster.. Det är ju dock inte jag som ordnar med middagen, men frukostvärd ska jag vara ändå. Kan väl inte vara så spec svårt? 

Två bilder från i fredags. Ovan, Pixie och Aponi och Nadie i bakgrunden. Nedan, en glad Aponi efter träningspasset.

Träningsdag

Dagen har gått åt till träning, träning och träning. Och valpmys ;). Två spann på första turen innan lunch, sedan två spann efter lunch och som avslutning tog jag de 10 sista tikarna på en 8km runda. Alla körbara hundar har fått springa idag, förutom hushunden Ratata. Allt som allt 53 trötta och nöjda hundar. Sista turen var riktigt rolig, flickorna tyckte det var kul att springa lätt och fort. Eller lätt och lätt, bara vagnen väger (tydligen) 100kg, plus mina 65, så ca 165-170kg drog dem. När vi kom till vändplanen och jag kommenderade HA TURN (vänster, sväng) blev både Nitinat och Hainai (ledarhundarna) lite brydda verkade det som. Saktade in och tittade bak och liksom frågade vad jag ville. Så jag kommenderade GEE (höger), och de förde hela spannet helt perfekt runt vändplanen. Sprang så långt ut mot kanten de bara kunde och ingen av de andra ens försökte gena. Jag blev helt paff över hur duktiga de var! 

Mitt härliga gäng, framifrån och bak; Nitinat och Hainai i led.

Sigyn och Chime.

Luta och Berta.

Tenino och Ruby.

Henya och Tadita.

Avslutade dagen med Chime och valpmys i väntan på middag. De blir 7 veckor gamla imorgon och 4 av dem är till salu.

Nytt rekord!

Ja, för igår tränade vi ett 25spann. Rekord för mig, lite av en vardag för Donald. Eller nej, inte vardag, men det var ju inte första gången direkt. Tidigare gånger har han ju till och med tränat 25spann helt själv, fast med vägvakt då såklart. Eftersom spåret går över vägen i byn så är det superviktigt att alltid kolla att det inte kommer någon trafik, vilket faktiskt är helt omöjligt med längre spann. Det skulle dessutom vara omöjligt att hålla hundarna stilla i flera sekunder bara 300m efter starten om man själv skulle vara tvungen att kolla vägen. De drar iväg fyrhjulingen om de bara vill, även om man lagt i växel och låst bromsar. En annan sak som lätt blir svår med längre spann är vändningarna. Just nu vänder vi alltid på vändplaner på skogsbilvägarna, av varierande storlek. Ibland går det hur bra som helst, hundarna tar ut svängen ordentligt, inga (eller få) genar tvärs över och man slipper massa trassel med linor. Men det är nästan mer regel än undantag att det blir någon som trasslar in sig. Inte alltid, men inte sällan heller. 
En av de yngre tikarna har verkligen visat framtassarna senaste veckan. Första gången hon, Amitola, gick i led var med ett 22spann, och hon tvekade inte en sekund. Tittade inte bakåt en enda gång, och det är riktigt imponerande!

Idag har hundarna haft vilodag. Min dag har nästan också känts som en vilodag då arbetet inte varit speciellt fysiskt jobbigt. Vi byggde ut valpburen så de får större yta att härja runt på, lagade en koja, bytte och fyllde vatten samt utfodring. Jag han med en ridtur på Sonoki också innan mörkret kom, vilket var väldigt mysigt. Ja juste, jag började fylla på halm i några av kojorna också. Bara det blev en utmaning då jag hade en mindre grupp hundar lös i rastgården samtidigt. 17 hundar, varav 6st tyckte det var jättekul att hoppa upp i skottkärran och riva ut all halm, haha! Men jag har ju inte hjärta att bli arg på dem heller, inte när det riktigt lyser om dem att de älskar det. Såklart schasade jag bort dem, men på ett snällare sätt. 

Kuruk, 7 veckor gammal på fredag.

25spannet!!

Kojlagning, nytt tak på g.

Och nya större valpburen.

Monday morning

Ett helt okej sätt att börja veckan på 🐶 Här tränar vi alla tikarna samtidigt!

Första gästerna

Både på torsdagen och fredagen hade vi gäster. Två respektive tre stycken, varav fredagens gäster hade bokat en halvdagstur som är ca 2,5mil inklusive lunch. Det var en riktigt härlig tur, med fint väder, jättetrevliga människor och enormt duktiga hundar. Jag fick också lära mig ännu en runda. Efter turen väntade lunch i kåtan, älgsoppa med rotsaker över öppen eld, och såklart lite historier om andra minnesvärda hundturer. Och som avslutning fick de hälsa på Chime och valparna. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att det här faktiskt är mitt jobb i ett halvår framöver. Helt otroligt tråkigt, jag lovar ;).

I lördags jobbade jag själv och kunde lägga upp dagen som jag ville. Jag han med att låta alla tre grupperna (hanar, tikar, ungdomar) springa av sig i rastgården i olika omgångar, samtidigt som jag städade kennlarna och fyllde på vatten i alla hinkar, samt hästarnas vattentunna. Det blev rätt mycket mys och bus med många av hundarna också. Att fylla vatten till alla låter ju inte så jobbigt, vilket det egentligen inte är heller, men det tar så himla lång tid! Proceduren är att fylla större hinkar i husets källare, bära upp dem till vagnen, dra den över hela gården utan att spilla ut alltför mycket, och därefter fylla hinkarna i kennlarna. Det ger iaf bra träning kan jag lova!

Lördagkvällen spenderades med fina vänner inne i Lycksele, som inte riktigt gick som planerat men som ändå blev lyckad. Och idag söndag har jag varit ledig. Tog mig ut i solen på en 7,5km lång promenad på eftermiddagen, och det var så varmt att jag kunde gå i bara t-shirt. Helt underbart! 

Lite kultur längs vägen mot Vindeln. 

Taima, Tolinka och Majvor.

Mys-Majsan

Lunch i kåtan.

Den otroligt vackra Choco, som inte alls är speciellt lätt att få en bra bild på. Fast det stämmer väl in på dem allihopa, haha. 

Lördagsmys!

Träningsdag

Måndagar och tisdagar är träningsdagar, och idag var ännu en lyckad sådan. Underbart väder och alla hundarna tränade. Även de äldsta fick springa en kortare sväng på 5km bara för att få komma ut och jobba i sele igen. Annars brukar dem bara få springa av sig i rastgården, lulla på lite som de vill med andra ord. Men då de väldigt gärna vill följa med när de andra hundarna tränas så får man göra det bästa av situationen. De har absolut mycket kvar att ge som individer, men blir trött fortare an de andra och det är ju dumt att slita ut dem alldeles för mycket i onödan. 

Lite strul var det med första spannet då Eagle, en av de yngre, var lite för ivrig för sitt eget bästa. Han trasslade in både sig själv och brorsan Greyling liiite för mycket, lyckades haka loss nacklinan 2 eller 3 gånger på bara någon minut och var allmänt överspeedad. Efter lite uppfostran skärpte han sig dock och resten av den 14km långa turen gick som smort. Donald hade 14 hanar framför fyrhjulingen och jag hade 6st framför vagn. Och oj vilken morgon. Jag önskar att ni alla skulle få uppleva detta, för det är verkligen något extraordinärt. 

Sista och största spannet, 22 tikar, gick hur bra som helst. Lite trassel efter vändningen på vändplan, Blackfoot fastnade i sin egna lina med bakbenet och några nacklinor som hoppade av. Men i det stora hela en bra tur på 17km! Nacklinorna för tillfället är inte av den bästa modellen och ska bytas ut i sinom tid, men de duger i dagsläget. Resten av eftermiddagen gick åt till kennelstäd och unghundsbus. Efter kvällsutfodringen satte jag mig hos ulltussarna i valphagen i väntan på middag. De är verkligen farligt söta, speciellt när de allihop ska sova i ens famn. 

Framifrån och bak;Grim & Drumlin, Zanji & Eskimo, Shauni & Kono (som för övrigt är helt döv).

Beautiful Nadie.

Och såklart eftermiddagsmyset!

Valpsjuka och lyckokänslor

Ännu en underbar höstdag till ända. Efter hundarnas frukost selade jag och Tess på 14 av hanarna framför fyrhjulingen och körde backträning. Det är ganska galet hur starka de är, jag blir lika hänförd varje gång jag står bakom ett spann. Det var dock en ganska spännande start på turen, då vi helt glömt att se till att fyrhjulingen var satt i växelläge. Så när vi höll på att sätta upp dem i spannet började de helt enkelt att dra, och vi fick liksom bara följa med i halvpanik. Som tur var hade vi inte öppnat grinden så det tog stopp där. När vi sedan fick ordning på dem alla och faktiskt kom iväg gick det riktigt bra! Vindstilla och strålande sol med bara några få moln på himlen. Gudomligt rent ut sagt. 

Andra uppgifter under dagen var att städa kennlar och byta vatten. Och såklart mys, massor av mys. Ungdomarna (unghundarna) är fortfarande halvgalna men oj så älskvärda. Det är de allihopa. Efter lunch blev jag själv någon timme, och såklart kom då en lastbil med typ 7st vagnar. Jag, smått förvirrad, skulle ta emot något från en polsk snubbe som inte kunde ett ord av varken svenska eller engelska. Men, det gick ju bra det med. Tog sin lilla tid att lasta av allt för hand, men ingen skada skedd så jag är nöjd. Kändes lite som julafton! 

Sedan när Donald och Maria kom hem från Lycksele selade vi på 22 av tikarna och for iväg. Magiskt är ordet. Men ändå finns det inte ord att beskriva lyckan jag känner av denna livsstil. Och att sedan få sätta sig hos valparna en timme i solskenet gjorde inte dagen sämre. Som grädden på moset somnade de allihop i mitt knä, de små ulltussarna. 

Efter middagen tog jag och Tess en sväng till skogs med hästarna. Det var både mörkt och dimmigt, stjärnklart och otroligt mysigt. Än en gång sprang lyckokänslorna genom kroppen. Fy vad underbart jobb jag har. 

Här kommer lite bilder från dagen.

Ungdomarna Tolinka, Taima och Majvor samt gamla fina Dakota. 

Ratata, en av hushundarna, nöjd efter förmiddagens pass.

Cinnamon.

Julklapparna

Morgonturen med killarna. 

Eftermiddagsturen med flickorna.

Sleeping beauties. 

Funday

Go kväll! Sunday Funday var det ja, och dagen har bara sprungit iväg. Började som vanligt med utfodrning, dock en timme senare än vanligt så unghundarna fick rusa av sig innan frukosten serverades. Resten av förmiddagen spenderades med att ta ner en hästhage, kennelstädning, borstning och massa mys. En informationstavla sattes också upp inne i rastgården inför kommande turer. Eftermiddagen rann iväg den också då jag och Tess tog en sväng ut i skogen med hästarna. Herrgud så länge sedan det var jag red, och det är fortfarande lika underbart. Att jag inte kommer kunna gå ordentligt imorgon är ju en helt annan sak. Jag fick ta Sonoki, en 21 år gammal irish cob dam. Mycket mysig, och otroligt söt! 

Lilla Takoda, en av unghundarna som är till salu.

 

Rätt klockren skylt uti skogen, haha. 

Liten etta uthyres, stort och luftigt kök samt god ventilation. 

Donald med en av deras "bombade" katter (bombaykatt), lite mys efter middagen. Otroligt sociala katter!

Nya äventyr

Ja nu var det länge sedan jag skrev något här, närmare bestämt sedan jag kom hem till Sverige. Senaste inlägget handlade väl om vildhästar och planerna för sommaren i NZ har jag för mig? Vilket iofs bara var skitsnack eftersom vi lurade alla om när vi skulle komma hem. Så medan de trodde att vi letade vildhästar och badade i varma källor satt vi i själva verket på flyget hem. Det var en riktigt rolig första vecka på hemmaplan med alla överraskningar och roliga ansiktsuttryck. 

Sommaren gick fort, som den alltid brukar. Men det har verkligen varit en sommar att minnas, med många sena nätter och mycket tokigheter med underbara människor. Jag skulle inte ändra någonting! 

Nu å andra sidan har ett nytt kapitel i livet börjat. I skrivande stund sitter jag i "min" stuga i Ekorrsele och här kommer jag att tillbringa vintern hos Donald och Maria och deras ca 60st siberian huskys. Efter några dagars jobb är jag nu rätt säker på alla namnen på hundarna, lite mer osäker på hos vilken hund det hör, haha.. Så anledningen till att jag börjat skriva här på bloggen igen är för att jag vill dela med mig av min vardag som handler.

Utsikten från Mårdeseleforsens Café & Restaurang. 

 

Första dagen på jobbet, en helt okej start. Här tränar vi ett 14-spann framför fyrhjuling. 

Satt upp störtnät så hundarna inte ska kunna gena lika mycket i starten i vinter. 

Och självklart finns det valpar, 6st 4veckors monster! Okej, inte monster, än. Stillar valpmysbegäret! 

Såhär ser frukost och middag ut för 55 vuxna hundar här i Ekorrsele. Torrfoder och kött + vatten.  

Och en bild på fina Nulli, eller Nulli The Nosebreaker som hon också kallas. Hon är liiite för snabb med pussarna ibland.. 

  

Play with clay

Följde med Jodi till The Clay Shed och hjälpte till lite häromdagen. Fylla på färg, måla snoppar (från hennes möhippa tydligen haha!) och mot slutet få göra min egna skål! Sjukt svårt, iaf för en som saknar allt som har med kreativitet att göra.. Men det var kul ändå, och jag kommer kunna göra klart den innan vi ger oss iväg för sista gången också. Känns sjukt konstigt att åka härifrån och inte komma tillbaka mer. Eller, någon gång i framtiden såklart, men ingen mer gång innan vi åker hem. 

Min skål! 

Susanna (Lennys mamma) och nån främling.

Robz och Matai.

Planering

Nästa vecka ska vi ta vårt pick och pack och dra vidare! Efter marknaden på söndag ska vi åka buss till Taupo och Tongariro, och mån-tis är planen att försöka hitta vildhästhjorden som lever där omkring! Kommer bli så himla häftigt!! Förhoppningsvis kan vi även hälsa på Simons föräldrar i Tarawera igen innan vi fortsätter norrut ännu en gång för att ta oss igenom Coromandel-området. Kommer nog spendera 2-3v där då det verkar finnas otroligt mycket att se där. Efter det rör vi oss upp mot Northland, alltså ovanför Auckland och kan kanske, med lite tur, få se levande vilda kiwis. Hörde av någon att det fanns ett ställe där uppe någonstans där det kryllar av dem, nästan så att de var pest haha. Så ja, det är planen så långt, lite löst, men ändå mer planer än vi haft hittils den här resan. 

Strömavbrott precis lagom till middagen under stormen jag skrev om tidigare.

Lunch hos Nicole. Katten heter Jack Sparrow The Pirate, eller något liknande, pga hans käke och tänder. Han är en hittekatt som hade bruten käke och båda övre rovtänderna utslagna när han hittades. Därav sned mun.

Judas och Trixie. 

Perfekt lunch sällskap.

Mexikans middag, med ungar överallt.

Juliana, eller Julie som hon kallas. 

Plommonsås in the making.

Torkar sockar haha.. 

Mad Max; Fury Road

Imorse hade getterna rymt från hagen, wohoo. Som tur var var Lenny vaken och såg när de tog sig ut och kunde snabbt fånga in dem igen. Mitt jobb blev då att laga och förbättra på vissa ställen. Efter lunch for jag, David, Lenny och Jodi in till Hamilton för att se Mad Max på bio medan Robz stannade hemma och var barnvakt. Filmen var väl okej, men jag skulle inte kalla den jättebra om det inte kommer en uppföljare. Den var väl bra gjord, men väldigt simpel och och inte mycket bakgrund, så det var en hel del frågetecken på vägen ut till bilen. 

Thunder & Lightning

Ovädret som skulle kommit igår har nu anlänt. Igår och inatt var det bara lite regn, men nu, jisses. Åska och blixtar så man tror jordskorpan håller på att öppna sig. Och jag fick första parkett på denna otroliga ljusshow! De har ett badkar utomhus som de eldar varmvatten till, och jag tog mig ett dopp precis innan blixtarna började lysa upp himlen. Som en badtunna för en person, mitt i ett åskoväder. Det ser ungefär ut såhär, fast mycket skabbigare haha. Men ni fattar grejen iaf.  

Mina fina

Söndagens marknad gick som smort, och regnet slapp vi dessutom. Men att kliva upp halv 6 var ingen hit faktiskt.. och jag kom på att det är ju normal tid att kliva upp hemma haha! Längtar inte till det för att vara ärlig, även om det kommer vara för 50 huskys frukost. Men som sagt så slapp vi regnet, och då Lenny bytt plats på marknaden till under ett tak behövde vi inte ta med tältet och krånga med del heller. TACK. Det blev fish&chips till middag, på Davids begäran, men jag skippade chipsen helt och tryckte i mig en enorm avokado ist. Kändes väldigt mycket bättre. 

Idag måndag har vi inte gjort mycket alls. Tog en rejäl sovmorgon och startade inte dagen fören efter kl 12. Jag tränade Trixie pch Judas en stund, vilket de båda tyckte var väldigt roligt. Tog fram hindren igen och båda två kommer ihåg sedan sist, väldigt kul! De kunde till och med hoppa 2-kombination! Judas var i så fin form och så följsam att jag vågade höja till näst högsta på andra hindret, och han klarade det hur lätt som helst. Nog för att det inte är monsterhinder, men de har bara fått hoppa på låga höjder fram till nu eftersom det är så pass nytt fortfarande. Det är fyra olika höjder, och hittills har de hoppat på tvåan som högst, och Judas på trean idag. Stolt matte! 

Vi har haft en riktigt skön och avslappnad helg, men nu kommer ovädret som lovat. I skrivande stund har det regnat 20min, och det ska fortsätta i åtminstone två dygn till. Åska och blixtar har det också förutspåtts. Jag har haft dålig samvete för getterna när det varit dåligt väder förut, då de alltid är kedjade och inte har någon koja att krypa in i. Så idag efter hoppträningen, och i vetskap om att oväder var på ingång, fixade jag till den gamla grishagen till dem. Sist jag försökte sätta in dem där var de inte alltför glada och smet strax därpå haha.. Men den här gången har jag täppt igen rymningshålet, lagt in halm i vindskyddet och lekt med dem inne i hagen för att de ska trivas bättre. Satte mig inne i vindskyddet en stund i eftermiddags för att de skulle förstå att det var ett säkert ställe, och båda två kom och myste ordentlig. Med två gethuvuden på vardera sida om huvudet hade vi en riktigt fin stund. Trixie uppskattade verkligen halmen och lade sig ner bredvid mig efter bara några minuter. Judas å andra sidan såg väldigt rolig ut när han såg ut att vara väldigt fascinerad av väggar och tak, haha! Det känns i vilket fall så bra att veta att de ligger ihopkurade i halmen i skydd från regnet just nu, och att de inte har kedjor runt halsarna för en gångs skull. Var precis ut och kollade till dem (ifall de smitit), och de verkade väldigt tacksamma över att inte behöva ligga ute i blött gräs. Får se vad Lenny tycker om allt när han kommer hem imorgon. Så länge de inte rymmer borde det inte vara något problem, kan jag tycka. Att ta på dem halsband och sätta ut dem på bete på dagarna och släppa in dom i hagen på nätterna, hur bra som helst ju?! Jaja, inte mitt beslut i framtiden, men jag hoppas de kommer fortsätta på det spåret iaf. 

Jag måste förresten börja ta mer bilder känner jag, men här är iaf en bild på Judas från oktober.

Goatsisar

Judas och Trixie har blivit som mina små bäbisar här på farmen. Varje dag bjuder på träning, kel och bus. Nu senaste dagarna har jag börjat ha dem "lösa" när jag tränar dem. Inte helt lösa då, men att jag varken håller i kedjan eller att de sitter fast någonstans. Så himla roligt att se hur mycket de tycker om att träna! Båda två vet precis vad som är pågång när jag kommer med kamouflagejackan och brödpåsen, och båda två blir så besvikna när träningspasset är över haha. De är så söta! Det nyaste de fått lära sig är slalom mellan benen och inkallning. Trixie är som vanligt lite snabbare på att förstå än Judas, men han har istället blivit lugnare och mer tålmodig än sist vi var här i Raglan. Han håller väl på att växa upp, lillbubben. Och det är en fröjd att flytta dom till nytt bete nu också jämfört med när vi först kom till NZ. Båda två går snällt och fint bredvid eller snett bakom och stannar nästan direkt när jag gör det. Det förvånar mig nästan varje dag hur lättlärda och samarbetsvilliga de faktiskt är.

I helgen är Jodi och Lenny bortresta, eller rättare sagt tors-tis, så vi är hus- och hundvakt. Och sköter om gården lite förstås. David är typ proffs på allt som har med svampproduktionen att göra, så han har i princip tagit över det från Lenny nu och några veckor framöver. Jag har påtat på med lite planteringar och ogräsrensning i det underbara vädret. I två dagar har vi haft vindstilla och helt klarblå himmel, och det har varit så otroligt skönt veta att man är helt själv, jobbar på i sin egna takt i sin egna värld. Det är som balsam för själen när man annars alltid har folk omkring sig, oavsett tidpunkt på dagen. Inte för att jag inte tycker om det, men alla vill väl ha lite lugn och ro ibland. 

I och med att Lenny är borta över helgen betyder det att jag och David ska göra marknaden på söndag. Ska bli spännande och se hur det går haha.. Det ska tydligen regna hela söndagen, men man kan ju alltid hoppas på det bättre. Det ska förresten regna ända fram till torsdag nästa vecka. Ser inte riktigt fram emot det och hoppas att Lenny har massa inomhusjobb till oss om prognosen nu stämmer.

En bild från när vi besökte Franz Josef glaciär.